proppen.se

Författare:

Jenny Eriksson
Profil bild av Jenny


Jag är 22 år gammal och funderar tyvärr mycket över livet. Min mamma har varit mycket deprimerad under mitt liv och har en väldigt speciell personlighet. Hon har alltid hamnat i konflikter på arbete och med vänner, är väldigt dominant och pratar mycket.

Mina föräldrar är välutbildade och har alltid jobbat mycket. Jag har gått mycket på dagis, fritids och haft en massa olika barnvakter. När jag var 15 år skildes våra föräldrar.

Eftersom min mamma alltid har haft många personliga problem som hon behövt prata om har hon lagt dem på mig. Nästan ingenting Jag säger hjälper för att trösta henne, hon blir bara arg om man inte tycker som hon.

När jag var 17 år orkade jag inte pendla mellan mina föräldrar och jag orkade heller inte bo hos min mamma. Därför började både jag och min syster bo på heltid hos pappa.

När jag bodde med mamma och när vi i dag umgås med henne isolerar hon en ofta med sina problem och med sin faktiskt ganska kusliga personlighet. Hon dricker mycket vin, virrar in sig i sina egna resonemang och kan överösa mig med skuld (för att vi bor hos pappa, inte bryr oss om henne med mera). Jag är ofta rädd för att hon ska be oss dra år helvete om man säger emot henne.

Min Asperger syndrom
Jag var väldigt rastlös, sprang runt och hade svårt att vara still någon längre stund. Vid 7-8 årsåldern fick Jag diagnosen Tourette. Under tiden i låg- och mellanstadiet var det problem med kamratrelationer, Jag upplevde att Jag inte passade in, kände sig missförstådd och inte sedd. Eftersom hon hade svårt med koncentrationen blev skolarbetet lidande. Speciallärare och assistenter sattes in som ett stöd, och från 6:e till 9:e klass var det många assistenter som avlöste varandra. Jag hade svårt att acceptera hjälp, ville inte heller tala om sitt funktionshinder med klasskamrater, det var en privatsak ansåg hos. Jag har genomgått många utredningar med anledning av sina problem ,från 4 års ålder och uppåt.

När Jag var 13 år fick hon en ny diagnos, denna gång Asperger syndrom. Jag kände sig väldigt uppgiven efter att ha fått den nya diagnosen, upplevde fortfarande att hon inte blev sedd som den människa hon var. Det var inte lätt att acceptera sitt funktionshinder och hon berättade inte om de svårigheter som hon upplevde. Följden blev att hon blev utåtagerande, bråkade och slogs, beteendet var oftast ett svar på att hon upplevde kamraterna som kaxiga och ojusta och att hon inte tänkte finna sig i att bli utfryst och förnedrad, därför gav hon igen. Jag har hela tiden haft svårt att fokusera, skolarbetet var jobbigt med all distraktion som fanns i klassrummet och hon orkade inte satsa så mycket på skolan, och det kom hela tiden nya assistenter. Hemma gick det bättre att koncentrera sig på läxor även om hon också bråkade hemma en del.

Från 8:e klass skedde en förändring så till vida att Jag bytte klädstil och även sitt sätt att vara, från en ledig stil med stora lösa jeans och huvtröja till en striktare med kavaj , skjorta och tajta jeans, i ett försök att bli accepterad av kamraterna och bli synlig. Hon slutade också mer eller mindre att bråka. Högstadiet är enligt Jag den jobbigaste tiden, mycket humörsvängningar som ställde till det för henne på olika sätt, hon medicinerade med Cipramil som gav ett visst stöd. Det blev lugnare hemma.
Jag började gymnasiet, upplevde det som bra, en helt ny start, kände inga, hade inget att försvara, så lusten att bråka försvann. Hon hoppade dock av efter 1:a året på gymnasiet och började på Dalarö folkhögskola , som är anpassad till elever med funktionshinder ,där hon läste in gymnasiet. Hade även där assistent ibland.

Jag har haft humörsvängningar som kanske till stora delar bottnat i den stora irritation och frustration hon känt över att inte vara som andra, att inte kunna förstå andras reaktioner fullt ut. Jag ville inte tala om mitt Asperger diagnos med andra, låtsades inte om den, förminskade den, det var kanske inte så farligt! Att bråka var ett sätt att handskas med upplevelsen av att vara missförstådd och osynlig.
Jag har under ca 10 års tid även haft psykologkontakt som har betytt mycket för mig när det gäller förståelsen av sitt funktionshinder.

Jag mår jättedåligt. Har inga vänner. Eller det finns folk som säger att vi är vänner. Men varför blir aldrig jag bjuden när de ska göra något efter skolan? Varför pratar ingen med mig på skolan?


Proppen svarar inlägget

Jag kommer direkten meddela jag är inte expert eller läkare men jag vuxit med en kompis hade Asperger syndrom Stefan heter han han finns inte längre hjärtsvikt.
Min hjärna är snabbare lära mig saker och har bra minne som jag har två hjärnor kan tänka två olika saker samtidigt.

Jenny du ville har rakt svar.
forskning är det 70% skild föräldrar vis funktionhinder det är jättemycket tyvärr din mor är alkoholist jag måste tydligt det säger också din pappa via messenger idag.
Jag har en pappa var alkoholist och missbrukare känner mig bortglömt var ett barn för han tänkte bara på själv han har sårad mig mitt uppväxt och själv börjande jag testa droger missbrukar mitt liv.
Nu är min pappa är kristen har gått Anonyma Alkoholister grupp det hjälpte honom
Jag är själv drogfri men inte kristen jag tog annan väg var på behandlingshem.
Jenny jag har förlåtas honom ibland måste ger andra chans. Jag min far sällan hålla kontakten men han har underbara döttrar med annan fru har halvsyskon båda dem är gifta nu har barn också.
Jenny en dag du blir äldre kommer säker något sätt har kontakt med din mor och din syster.

Andra frågan du ställde din mörka sidan det är inte mörka sidan alls du tänker fel.
Min senaste inlägg vi kommenterar vandra din sista året nu i skolan och du är sjuk för du är förvirrad har hjärnspöke i hjärna du skriv messenger till mig du är nånting inne ett bubbla inte får spricka.
du byter dygnet ibland eller har svårt sova, Alla som har Asperger syndrom svårigheter sova kan inte förklarar varför du får fråga läkaren, jag ska tar reda detta för jag är nyfiken och intresserad Asperger.
Det låter konstigt jag önskande hade Asperger själv Stefan finns i min hjärta ni är underbara det tycker jag men dina klasskamrater har inte förstådd vad är asperger är något det dolt sjukdom men det är vanligt i samhället eller dem har ADHD.
Jag tycker du pratar med din lärare du mår bättre ni får tillsammans prata Asperger hela klassen.
Jenny lila vän man måste vara ärligt med du bemöter människor och var ärligt mot dig själv du behöver inte skämmas du har eller jag min smak du lider av asperger.
Lite häftigt jag vill berätta Peking i kina Jenny jättestor bolag som heter Xiaomi Inc teknikföretag världens största mobiltillverkare 80% anställda lider av autism/asperger men det är inte bara den företag.
Samsung 40% anställda lider av downs syndrom

Jenny sluta känn dig dum och värdelös……………………… du har en vän resten livet som kallar sig proppen som heter Gösta du får gärna skicka messenger hur mycket du vill.
Jenny du kommer får vänner du får inte stressa dig jag lovar VAR DIG SJÄLV

Tack Jenny du är min vän kram

5 Comments
Infogade återkopplingar
Visa alla kommentarer
Diana Stjernkvist
Guest
1 År ago

Gösta du är trovärdig person jag känner
Vackra kvinna du kommer en dag inse vem proppen är för person

Jenny vill du vara min vän också? https://www.facebook.com/diana.stjernkvist.1

Jenny Eriksson
Jenny Eriksson
Guest
1 År ago

Hej Diana jag lagt till dig

Jenny Eriksson
Jenny Eriksson
Guest
1 År ago

Proppen tack så mycket ditt svar kram

Per olov Eriksson
Per olov Eriksson
Guest
1 År ago

Du gav min dotter mycket anledning att vara tacksam mot dig. Du är verkligen den som är redo att hjälpa vem som helst i alla situationer. Jag kan aldrig tacka dig nog. Men det här är en start hennes liv.
Flera klasskamrater och utanför skolan hört av sig till Jenny

proppen
Guest
Besvara  Per olov Eriksson
1 År ago

Per Olov Jag hittar inte ord just nu 17 vänner hon hade fram nu har hon 167 vänner facebook
Jag har inte närmre kollad den är inlägget men det är många besökte.
Jag gjorde jätte lite framstig men det var inte man tänkt sig det var större grej detta